Syster Margareta

Det är vår syster Stinas önskan at jag svarar på det bref som hon fick för några dagar sedan, för troligen kommer hon ej sjelf at mer skrifva bref här i denna verlden. sorgligt är at skrifva men jag moste skrifva som det är, för utan den stora saknad som blir efter denna flicka så har jag kostat på henne trehundra dollar i sommar, och alt är förgäfves. Det kan jag glömma men henne glömmer jag aldrig. Hon har nu legat i bed i 4 månader. Jag har nu en nörs som sköter henne för jag kan ej sjelf göra det.

Hennes önskan är att hon skulle ha fått dött i Sverige men alt hopp är nu ute.

Jag sade till henne icke i vår, utan et år i vårast. Om du vill resa till Sverige så vill jag hjelpa dig ditt, men hon svarade mig då, jag vill ej resa dit nu och komma dit med bruten helsa. Hon hade en blödning genom näsa och mun då på vintren och hon har vist aldrig blifvit aldeles riktig, utan hon har varit ungefär liksom Per Bom. Jag var misstänkt när hon hade denna blödning at det skulle komma någonting efter för jag har set flera sådana fall och jag har ej set en enda som blifvit frisk efteråt.

Wäll det fins ingenting annat nu än vi får försöka och taga det så lugnt som möjligt. Jag och Louis äro begåfvade med en god hälsa. Jag skule önska ni vore det samma der hemma. Vi har varit många syskon, men det börjar at ej bli många qvar.

Till sist får jag sända eder en kär hälsning från os här. Det är min mening at jag ej kommer at skrifva mer till Sverige medan syster lefver. Ja, för denna gång lefver väll, hälsa fader och de andra syskon.

A Julin