Dear broder Nils

Eftersom jag nu har plänti tid vill jag skrifva några rader till eder och låta eder veta att jag har hällsan och måt bra intil denna stund och min största önskan vore att dessa rader finge träffa eder med samma dyra gåfva. Det är någonting som mann får sätta värde på här i detta land.

Wi äro nu på väg från skogen, vi komma hit på söndagsmorgon och i måronkväll går vi till Minnneapolis och se efter syster (Kerstin). Det har gott bra i skogen här i vinter. Jag likade mig extra gott där, men det är sämre här nere å kontry. Jag har en tämmeligen hård men på samma gång god präss att igenomgå somm inte ni ens kann göra enn föreställning om. Det finns ingen somm icke försökt somm vet huru svårt det är att lära ett nytt tungomål, men jag vet det nog.

Ni kan hälsa Bus Jöns att han skall snart få igen sina pennignar. för så snart vi komma ner till Minneapolis så skall vi nog sända hem några. Wi voro till kyrkan här i gårkväll på ungdomsfäst, och det var bra trefligt, menn ändå trefligare hade det varit omm inte jag hade varit blyg emot jäntorna. Det finns plänti af sådana här i kontry, menn jag hoppas bättre om jag får koma in lite i landets seder. Jag får sluta minn dåliga skrifning för denna gång. Jag får då till sist sända en kär hälsning till eder alla syskon och fader, släktingar och grannar ifrån oss syster och brodrar uti västern.

Vännskapsfullt eder broder Louis Julin uti fjerran.