Deer Creek Minnesota den 14 december 1909

Resar Anders Nelson, Utanmyra Sollerö.

Dyre svåger!

Ja dett har nu varit bra länge sedan vi hörde något ifrån hvarandra so dett borde vara tid på och vakna opp och tänka att man borde skrifva några rader. Men som dett har varit med mig så har jag haft bara motgångar nu öfver ett års tid. Anders han började, han kom hem sjuk i september 1908 låg i 5 månader så insjuknade min hustru i jultiden samma år. Låg i bed 9 veckor. Min dotter Anna var hos mig och hjelpte mig sköta om dem so hvart hon sjuk på nyårsdagen och hon har varit sjuk altsedan.

Nu är min hustru i Minneapolis och skjöter om henne hon har lungsot so hon kan icke lefva hon är bara redig att lämna oss och detta jordiska hvilken dag som helst. Jag bara sitter här hämma och väntar telegram för hvarje timme att hon är död. Ja du kan icke tänka dig vår förlust när hon en dag lämnar oss.

Jag var tvungen att sälja mina hästar och ränta ut min farm så nu lefver vi i staden men dett är så långsamt då vi icke kan få vara tillhopa. Jag menar min familj utan best som dett är så har någon utaf oss att gå ner till Minneapolis och hjelpa skjöta om Anna. Vi har haft så många docktorer för henne så dett finns ingen räkning derpå. Alla säga dettsamma så alt vi kan göra nu är att sköta om henne och vänta till Gud kallar henne hädan. Hon var död i tre timmar för två veckor sedan men Dr fick lifvet tillbaka den gången. Men sedan har hon icke haft sin sans kvar.

Jag har sett så mycket och haft motgångar så länge nu tills jag är nästan utsliten men jag skall hålla ut till dett sista så länge  blodet röres i mig. Jag har varit fattig så kom jag opp littet men jag tänker att jag kommer att få dö fattig. Men dett oroar mig föga bara jag får tänka att jag har försökt och gort dett besta jag kan här i verlden. Skall dett lilla gå som jag har förvärfvat mig här så låt det gå. Mina barn äro snart nog i den åldern att de kan försörja sig själfva sosom jag fick börja då jag kom hit.

Men vill sjukdomen sluta och jag får lefva så skall jag nog försöka och resa på hufvudet ännu en gång till kanhända att jag hade förtjent alla dessa motgångar. Ja nu vill jag sluta med en kär hälsning till eder alla samt en hälsning till min moder om hon är i lifvet. Äfven så må du icke förglömma att hälsa ifrån mig till min gamle vän Sarlars Anders i Bodarna

Ett godt nytt år tillönskas eder alla från eder fordom vän O S Meleen.

Ps var snäll och skrif någon gång, hälsa till min svägerska Dunder Kerstin samt alla som känner O S Meleen.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *