Hemmavarande broder och syster.

Jag får nu i all korthet skriwa några få rader till eder och avbryta den långa tystnaden oss emellan. Jag vet icke vad som har tagit åt mig, jag kan alldrig komma mig för att skriva. Jag skrev hemm strax efter jag var gift, men Karin sade mig att ni hade nog icke fått det brevet, så jag undrade på varför jag ej fick något svar, med det får väl lov att bliva bättre nu.

Jag har sändt hem tre kort på mina barn, jag tänkte kanske om Kalle ville hava ett också, men om ni tycker några utav dom andra släktingarna borde hava något so skall jag försöka att få några fler.

Vi ar haft en rysligt ihållande kall vinter här i år, kallare än det har varit någon gong sedan jag kom hit. Man har knapast kunnat tittat ut, men jag har nu börja att arbeta litete här i staden och Andrew han har varit nere här nu öfver en månad och ingenting jort, men dom tänker väl snart att börja med någonting. Det är rysligt lite med arbete som får and här nu men sen på sommaren då är det brottom så man vet knappast var man skall vara vänd om du kunde få tillfälle att få reda på det.

Jag får nu sluta för denna gången med en kär hälsning från oss syskon, min hustru och mina barn. Vi äro alla friska och mår bra och önska att dessa rader få träffa eder med hälsans dyrbara gåfva. Det var roligt att se Karin här och hennes man. Jag tror nog hon har fått en rysligt snäll man , så hördes det då. Dom var här jag kunde alldrig tro att dom skulle komma och bosäta sig i Canada och farma, men jag tror att dom har det bra där.

I slutär nu fö isin gonjen, va snäll o skriv å tålå um fö mi ur ä e.

Adjö å lev väl

Louis Julin