Isanti Andagpåsk i America 1903

Frid vare eder älskade syskon ok fader.

Ja nu har ett år gått sen jag lemnade hemmet. Ock får hälsan vara med ock alt går bra som det hitintills gjort så har jag gått igenom den hårdaste press, sederna och i språk. Det är icke så lätt att studera ett tungomål. Men kan man bara vara morsk så komer man fram dubelt fortare.

Jag har icke gått i någon skola än för jag började arbeta hos amerikanare först och under hela tiden, så jag blef tvungen att lära då jag icke fick höra något annat. Jag klarar nog mig nu i arbetet fast jag kan icke tala så mycket, men nog förstår jag nästan vad som helst. Det är mycket att lära då man komer till ett annat land och mycket att gå igenom. Och går gör det nog, det stannar icke i jemmerdalen. Och så länge vi äro här på jorden hafva vi väl icke att tänka oss någon fristad, utan vi liksom lefva i ett beständigt bråk var vi är. Ock här är ett lif så icke är att tala om med alting. America står långt framom Sverige med alting.

Det låter så bedröfligt med Sweden nu, så de reser hit i landet så gränslöst, men det gör ju ingenting. Detta land är så stort så ä mått int göra nå hur de strömmar hit. Det är bra så länge tiderna äro som nu, men det är icke något stadigvarande i America. Det kan bli andra tider äfven här. Jag har sett Per nu och hans syster Karin /Örjas Per och syster Karin), vi var till dom en söndag jag och en flicka från Mora, Anna Matsson. Leijon (Anders Leijon, Bråmåbo) har jag icke träffat något än, kan väl hända jag ser honom i somar.

Jag har dock fått ditt bref. Hjertligt tack, är glad se att ni lefver derhema å alla med helsan. Ser att Karin knogar i Helsingland än, det är full sträfsamt för dig nu der ock tomt. Men om Gud så vill, kunna vi ju åter få vara tillsammans, om icke här, låt oss mötas der vi icke skiljas. Söker det som ofvantill är.

De (bröderna) äro än i skogen men de koma snart ner nu i slutet på månaden. Hade bref om dagen, de lefva med en god hälsa och må bra, kanske att vi sen koma att lefva tillsammans. Jag skrifver ej mer för denna gång. En kär hälsning till min fader och syskon. Förlåt om jag någon gång har handlat som jag icke hade bort. Lefven väl tills vi träfas, var hälst det blir.

Kärleksfult eder syster Cherstin uti fjerran

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *