Mina älskade syskon hemma i gamla Sweden.

Ja, kära syskon Herrans vägar äro icke våra vägar, det har vi nu fått erfara, det är icke utan tårar som jag skrifver dessa rader till eder, för Herren har den 3 dennes tagit min ömma kärra make och fader ifrån oss. Jag kan icke med ord för eder beklaga min sorg och långsamhet här nu, här i detta hem som jag har så trifvas förut, men alt är nu värdelöst för mig. men jag måste fatta mod för minna båda pojkar och stanna här i år om vi skall lefva. Det är så mycket som skall redas ut innan det kommer i mitt namn och sen får jag se om jag räntar ut farmen.

Andrew är här och sköter hästarne, han blir väl här i sommar om icke någåt mer händer. Ja vi kan väl icke alltid förså hvarför Herren tager våra kära från oss när som bäst vi behöfva dem. Jag har många gånger sannat min gummas ord; är ingenting bättre på jorden än hafva en trogen make. Jag har stått vid en älskad moders och faders graf, men denna sista färd är som jag skulle vilja gå i grafven sjelf. Käns som jag ingen har att lefva för.

Han gick ner till Richester i novämber att se någån docktor som försod sig på hvad som fattas för dålig matsmältning, han hade att hafva opresin (operation) hen gick igenom den, den 1 i denna månad och alting var bra, men så hostade han till på natten till den 3 ryckte sönder någånting så han började blöda invändigt, så på 10 minuter slocknade hans lif.

Vi har tagit han hem till Canada och begrafit honom här. Jag skulle hafva skrifvit förr, men alting har varit så upprördt så jag icke har kunnat skrifva. Se om ni träffar Jan Nilsson från Färnes han har väl reda på oss för han brukar hälsa på oss om vintrarne här, så skref pappa han hade sett honom i statärne innan han gick hem, om han har kommit hem lyckli, hälsa till honom.

Jag har nu fått gå igenom samma pröfning som Karin för ett år sedan.

har tänkt många gånger jag skulle skrifva till henne, men har då icke blifvit. Tänker hon är då inte långsam nu, så länge Jan är hemma. Edvin skall väl pröfva och gå i skollan i vinter, han har gått hela hösten, men vi har så lång väg så vi har attt skussa honom, om det inte blir för stygg vinter. Vi har haft fint väder här nu under Julen, men vem kunde tro vi skull  få ett sådant julfirande, den sorgligaste som jag har upplefvat i mitt lif. Han sade när vi var med honom till staden, jag är så frisk nu som varit på länge, så om jag vore så frisk när jag kommer hem. Han skulle hem och fira julen tillsammans med oss sade han i flera bref. Han altid längtade hem när han var borta.

Han var altid så rädd om oss, och sedan gick det så på tok med honom. Ni får inte undra på mig fast jag nu är långsam här, det har väl att gå en dag i sänder. Om jag skall lefva till nästa vinter vill jag gå någånstans så pojkarna kan gå på skollan. Har aldrig längtat någånstans från detta hem. men jag säger, det är icke någåt hem nå mer, som det nu känns. Jag må afsluta för denna gång. Skrif så snart ni får dessa ord. Hälsa alla våra grannar och bekanta. Hälsa min kusin Kerstin. Jag skall väl skrifva till henne någångång. Skrif så jag får höra hur ni lefver.

Syster hjärtlig hälsning till Nils, Margit och Karl från eder syster Karin Lindell

Pojkarne restar på golvet, Anders hälsar Gott nytt år.

Ps:

Samma dag som jag fick telegram om pappa fick jag ett fint kort från Blixt Jannes i Takoma, men han skrev ingenting så jag vet icke hur han lefver. Hälsa hans föräldrar om dem äro friska och lefver.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!