B B Anna Larsson!!!

Ursäkta min dristighet att jag vågar att, så att säga kasta ett bref i din väg. En hvar kan tänka sig att, då man kommer till ett främmande land, och är obekant med dess seder och bruk och det värsta af allt man kan ej språket just då har man att känna sig enkel. Nu kan du förstå att jag har god tid att skrifva, för här är man ej så upptagen om söndagarne som det var fallet hemma.

Om det skulle roa dig att veta , så har jag sett bra många som språka Solleröspråket, det var föliden söndag så hade jag den stora äran att se de sist hit anlända flickor, nämligen Tomt Anna och Jugen Kerstin.

Ibland arbetar nog sig en och annan tanke, egenom min trånga skalle att jag ville vara där hemma en eller två veckor, för där var det ju så roligt, men nu får jag väl ej tänka på fröjder mer, men ändå har jag en tröst ock det är att jag haft roligt äfven jag en gång.

Det skulle vara så innerligt roligt att få ett bref från dig, om jag det får så har jag ej annat att gifva än min stora tacksamhet, något annat vågar jag ej att bjuda dig. I sommar kommer jag nog ej till Mångberg och får leka bokstafslek hos Dunder, men så slipper jag va att se någon ”svart get”. Men i stället får jag sjunga min långa längtan och hviska min älsklings namn men hviskningen blir väl som den kan. Ty den som inga rockskört har han får i luften stanna kvar.

Dessa rader äro skrifvna af en ringa vän A M Rendahl

Brevet adresserat till Flint Anna Larsson, Utanmyra.