Från Kerstin Olsdotter
Mår gott och trivs bra i Amerika. Ber systern Anna att skriva och berätta om hon ämnar sig till Amerika….
– fast jag får säga att vi ar ingenting at bjuda på ennu, vi bor i staden och yrar et rum men vi hoppas at vi också skall få något sjelfva nån gong om Gud förlänar oss helsan och lifstiden får vara och då kan du få komma till os…
I samma brev skriver maken Gubb Mats Larsson…
– och så får jag säga att jag trifs bra här i Amerikka och hvad jag kan se och tänka så tykkär iag att dett här mykket bätre att kunna ta si fram här i landet en vad dett är där emma i Dalarne för dett lekamliga livet. För dett här många tusentals pärsonär och familjer som för några hår sedan har kommit itt med två toma endär och nu så kund de vara riktit bärgliga.
Fastt nog kan dett vara besväligtt att böria. Jag har böriatt och arbeta på en bana, vi far och bara lagar på ymssa ställen. Vi häro många svänskar tillsammans vi ofva en och en alf dallär om dag och vi stigär på lokmotifsvagn om morgonen kl 7 här i Oakland och det går i flygande fart till vårtt arbete och om aftonen slutar vi kl 6 och då får vi håka em på samma vis.
Jag har köptt 80 ekär land dett kostar 7 dollär ekärn och iag har betalt litet där af och litet här iag skyldig som iag skall få betala på 6 hår eftär som iag har förmågan till – och 80 ekär dett utgör efter svänsk räkning i sirka 66 tunnland i vigd och dett är aldeles orört land. Så ingen plog har aldrig gått där, men det här haldeles slätt så dett här att bara ditt och sätta i plogen och plöia, och det har riklitt i gräs nu som det här….
0 kommentarer