Spencer Brook den 24 december 1883

Oförglömde M O Pettersson of Sollerön, Ryssa

Jag vill med korthet skrifva några få rader til dig min ungdomsvän, och jag önskar dig ett godt och trefligt nytt år, och en god lycka i alla dina företag. Jag får nu omtala att vi hafva hälsan allesamman och mår bra efter omständigheterna, fast dett är smått om arbete i vinter, då dett slog fel i vårast så de icke fick ner sitt timmer de afärsmännen här omkring ja när och fjärran. Och om dett är något arbete så är dett ingen dagspenning såm är någott med. De betala högst tjugu dollar å 15 per månad och dett är nästan fåfängt att arbeta för dett här i landett.

Ja og går dett att arbeta för den som vill arbeta för dett, bättre litett än assint. Men dett blir bättre i sommar i stället då får vi taga igen skadan. Amerika är icke att kasera fast hon är svår ibland, så här kan en fatig stackare taga sig fram bettre än i det gamla usla Sverge, der man blir skyldi för maten, men här får man maten utom dagspennigen, jag talar icke mer om sådant.

Utan nu har vi julen framför näsan så dett skall blifva dagar i kojjan men intet brännvin finns fast vi äro i Amerika, der får man vad man önskar men icke utan pennigar. Pennigar ropar dett från alla håll men var skall man taga bröd i öknen. Julklappar för godt pris ropar dett i hvarje butik.

Dett är nu julafton, den andra jag är här i Amerika men i samma pungt som förr står jag. Men jag hopas dett skall blifva bättre tider än dett nu är, intett roligt är dett här medan jul är som dett var i Sverge, jag vil nu nämna några få ord till dig i ensamhet om du vore här vore dett min största önskan så hade du dett mycket bättre än att vara der du nu är och sträfva för mat och kläder.

Och det uselt nog, om jag vore i ditt ställe så skulle jag sälja allt hvad jag hade och ge mig iväg fortare än någon kunde tänka öfver land och sjö tills jag komme hit i detta land. Jag skulle icke mer säta dessa styfver mer än en brödskifva för jag skulle taga dubbelt igen fast det är ingen dagspenning nu.

Dett blifver bettre så fort dett hinner, försök och fatta mod och gör en tur öfver atlanten. Fast det ser svårt ut att lämna dett lilla kära hem du hafver men du får väl tänka efter sjelf och begrunda saken. Du är nu ensam som fågeln uppå qvissten och går som du vill som du sade i det bref jag fick ifrån dig den 22 i denna månad.

Jag får nu sluta för denna gång och bedja Gud välsigna vårt arbete som vi gjort i dett förflutna året att Gud måtte bevara åss ifrån dett som ont och farligt är.

Också är Anna hos Zäterström nu och är som piga, och hon hälsar så mycket till eder alla, både ung och gammal som henne känner. Hälsa så mycket till Tutvigsfålkett att de får ingen måg å in i vil bi häld bätre hop och finare skurk än sanna lortlappar.

 

I kanten står skrivet;

Ursäkta min dåliga skrifning. Hälsa så mycket till Daniel Suther och Rull P Pettersson och hans broder och sysstrar. Jag har nu icke fått i något kommärs. Skrif när du något tager dig före att resa hit, var snäll.

Vänligen Axel B Norstrom

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *